Old Tjikko: världens äldsta gran

På det karga kalfjället uppe på Fulufjället i nordvästra Dalarna står en till synes helt vanlig gran. Ändå kallas den världens äldsta träd. Hemligheten sitter inte i den smala stammen utan under marken, i ett rotsystem som forskare daterat till omkring 9 550 år. Old Tjikko är en av granens mest fascinerande berättelser, och den lär oss något grundläggande om hur ett träd egentligen kan leva vidare i årtusende efter årtusende.

Vad är Old Tjikko?

Old Tjikko är en enskild gran (Picea abies) som räknas som världens äldsta kända levande trädklon. Enligt uppgifter om granen är rotsystemet omkring 9 550 år gammalt, vilket innebär att den etablerade sig kort efter att inlandsisen dragit sig tillbaka från trakten i slutet av den senaste istiden. Namnet kommer inte från något forntida ursprung, utan från upptäckarnas hund. Trädet döptes helt enkelt efter en av forskarnas fyrbenta följeslagare.

Det viktiga att förstå är att åldern inte gäller den stam vi ser ovan jord. Den är ung. Det som är uråldrigt är den genetiska individen, alltså samma levande organism vars rötter går att spåra nästan tio tusen år tillbaka i tiden.

Var växer Old Tjikko?

Granen står på Fulufjället i nordvästra Dalarna, nära gränsen mot Norge, i ett landskap som sedan år 2002 skyddas som Fulufjällets nationalpark. Miljön är hård. Här uppe nära trädgränsen är vintrarna långa, vinden sliter och jordlagret är tunt över blockig fjällterräng. Just dessa tuffa förhållanden är en del av förklaringen till att trädet blivit så gammalt. På ett kalfjäll finns få konkurrenter, sällan skogsbränder och ingen avverkning, och granen har fått stå ostört i tusentals år.

Så daterades åldern till omkring 9 550 år

Åldern går inte att räkna genom att titta på årsringar i stammen, eftersom själva stammen är förhållandevis ung. I stället använde forskarna kol-14-metoden på dött organiskt material från rotsystemet. Genom att datera rester av rötter under trädet kunde de visa att flera generationer rötter hört till samma individ, med prover som gav åldrar på ungefär 375, 5 660, 9 000 och 9 550 år. Eftersom rötterna tillhör samma genetiska individ som den nuvarande stammen slöt forskarna sig till att organismen som helhet är närmare tio tusen år gammal. Denna datering gjordes av forskare vid Umeå universitet och är källan till att Old Tjikko brukar beskrivas som världens äldsta kända trädklon.

Ung stam, uråldrig rot

Nyckeln till Old Tjikkos höga ålder är granens förmåga till vegetativ förnyelse. En enskild stam lever inte i tusentals år. En grantopp på fjället kan klara sig i kanske omkring 600 år innan den dör, men innan dess har trädet ofta redan förnyat sig. När en nedhängande gren böjs ner mot marken och kommer i kontakt med jord kan den slå rot och skjuta upp en ny stam. Fenomenet kallas nedböjning eller klonal spridning, och det innebär att en ny stam växer upp ur exakt samma rotsystem och därmed är genetiskt identisk med den gamla.

På så vis kan trädet gång på gång byta ut den synliga delen av sig själv utan att den underliggande individen dör. Rotsystemet fortsätter att leva och skjuta nya skott. Det är därför Old Tjikko kan vara nästan tio tusen år som organism, samtidigt som den stam en besökare ser på plats bara är några hundra år gammal. Samma grundläggande livsstrategi finns hos gran i allmänhet, något vi går djupare in på i vår översikt över granens biologi.

Vem upptäckte Old Tjikko?

Trädet uppmärksammades av Leif Kullman, professor i naturgeografi vid Umeå universitet, tillsammans med hans kollega och maka Lisa Öberg. Det var deras dateringsarbete på Fulufjällets granar som ledde fram till slutsatsen att rotsystemen var flera tusen år gamla. Att en oansenlig fjällgran skulle visa sig vara världens äldsta kända trädklon väckte stor uppmärksamhet, och Old Tjikko har sedan dess blivit ett välbesökt namn i berättelsen om Sveriges natur.

Från krypform till upprätt stam

En av de mest talande detaljerna i Old Tjikkos historia handlar om hur trädet vuxit under olika klimat. Under större delen av sin långa levnad har granen inte alls sett ut som ett vanligt träd. I det kalla fjällklimatet växte den i en låg, krypande buskform som på fackspråk kallas krummholz. Grenarna kröp längs marken, skyddade av snötäcket, medan allt som stack upp ovanför snön riskerade att frysa eller slitas sönder av vinden.

Under 1900-talet, när klimatet blev varmare, förändrades bilden. Först då fick granen förutsättningar att skjuta en upprätt stam rakt upp i luften, den smala stam som besökare ser i dag. Trädet fungerar därmed också som ett slags levande termometer. Övergången från krypform till upprätt växt speglar den uppvärmning som skett i fjällvärlden under det senaste seklet.

Fler uråldriga klonala granar

Old Tjikko är inte ensam. I samma trakt på Fulufjället har forskarna hittat flera andra mycket gamla klonala granar, ett tjugotal individer som uppges vara över åtta tusen år gamla. Det tyder på att de äldsta granarna koloniserade fjället tidigt efter istiden och sedan överlevt genom just den vegetativa förnyelse som håller Old Tjikko vid liv. Fenomenet med extremt gamla klonala växter finns även på andra håll i världen, men de svenska fjällgranarna hör till de mest kända exemplen. Vill du veta mer om skillnaderna mellan olika sorters gran kan du läsa vår guide till gransorter i Sverige.

Old Tjikko påminner oss om att ett träds ålder inte alltid syns i det vi kan ta på. Den späda granen på Fulufjället bär på en kontinuitet som sträcker sig ända tillbaka till tiden strax efter istiden, och den gör det tack vare en av granens mest grundläggande egenskaper: förmågan att ständigt förnya sig själv utifrån samma levande rot.