Blågran: kännetecken, odling och skötsel

Blågran (Picea pungens) är den silverblå granen som syns i många svenska villaträdgårdar och parker. Den kalla, nästan metalliskt blå tonen kommer inte från själva barren utan från ett tunt vaxskikt som ligger utanpå dem. Just den färgen har gjort trädet till ett omtyckt prydnadsträd och en klassisk julgran. Här går vi igenom vad blågran är, var den kommer ifrån, hur du känner igen den och hur du sköter den i en svensk trädgård.

Vad är blågran?

Blågran är en barrväxt i släktet granar och hör till familjen tallväxter. Det vetenskapliga namnet är Picea pungens, och i handeln kallas trädet ibland silvergran på grund av den ljusa färgen. Arten finns dokumenterad hos SLU Artdatabankens artfakta för Picea pungens. Till skillnad från vår inhemska rödgran är blågran inte ett skogsträd i Sverige utan planteras nästan alltid för sitt utseende. Ett välskött exemplar behåller en tät, jämn krona i årtionden och blir ett tydligt blickfång året runt.

Vill du sätta blågranen i sitt sammanhang bland de vanligaste granarna kan du läsa vår översikt över gransorter i Sverige, och för granens biologi i stort finns en fördjupning om granens biologi och fakta.

Ursprung i Klippiga bergen

Blågran kommer från de västra delarna av Nordamerika och växer naturligt i Klippiga bergen, i delstater som Colorado, Utah, Wyoming, Arizona, New Mexico och Idaho. Ungefär hälften av det naturliga utbredningsområdet ligger i Colorados bergstrakter, och trädet är delstatsträd där. I sin hemtrakt trivs blågranen i dalgångar och raviner där tillgången på vatten är bättre än i den annars ganska torra terrängen. Under naturliga förhållanden kan den bli mycket hög, upp mot 50 meter, medan odlade träd i en trädgård oftast stannar vid nio till 18 meter.

Det blå vaxskiktet

Den blå färgen är blågranens signum, men barren är egentligen gröna. Färgen kommer från ett tunt lager av naturligt vax på barrens yta som bryter ljuset och ger den karakteristiska blågrå till silverblå tonen. Enligt den botaniska beskrivningen är det blåa skiktet som tydligast på nyutslagna skott och bleknar något mot sensommaren. Hur blått ett enskilt träd blir varierar därför både med årstiden och mellan olika individer och sorter, vilket är en av anledningarna till att särskilt blåa kloner förökas och säljs under egna sortnamn.

Så känner du igen en blågran

Blågranen känns lättast igen på tre saker: färgen, barren och formen. Barren är fyrkantiga i tvärsnitt, styva och mycket spetsiga, ungefär två till tre centimeter långa, och de sitter tätt runt om skotten. Att barren är så vassa avspeglas i artnamnet pungens, som på latin betyder stickande. Sätter du handen mot en gren märks skillnaden direkt mot den mjukare rödgranen.

Formen är den andra ledtråden. Unga blågranar växer med en regelbunden, tydligt konisk krona och en rak genomgående stam, vilket ger trädet ett nästan symmetriskt, prydligt uttryck. Den jämna formen är en stor del av varför blågranen används som soliträr, alltså ett fristående träd som får synas från alla håll.

Populärt prydnadsträd och julgran

Blågran odlas i första hand för sitt utseende. Den planteras som prydnads- och parkträd i hela landet just tack vare den blå färgen, och den fungerar lika bra som ensamt blickfång på en gräsmatta som i en grupp. Trädet är också uppskattat som julgran. Barren sitter kvar bra, doften är tydlig och den blågrå färgen ger ett annorlunda intryck jämfört med den traditionella gröna granen. De vassa barren gör dock att man bör vara lite mer varsam vid pyntningen.

Sorter och kultivarer

Eftersom färgen varierar har plantskolor tagit fram flera namnsorter som valts ut för särskilt blått och jämnt utseende. Några vanliga är:

• ’Glauca’ är ett samlingsnamn för blågrå, tydligt blåfärgade former och den beteckning man oftast möter i handeln.
• ’Hoopsii’ räknas till de allra blåaste och mest silverskimrande sorterna och blir ett fullstort träd.
• ’Koster’ är en äldre, beprövad blå sort med regelbunden växt.
• ’Fat Albert’ är en tätare, kompakt sort med jämn konisk form som passar mindre trädgårdar.

Väljer du en namnsort vet du bättre vilken färg och storlek du får, eftersom fröförökade blågranar kan variera en hel del i just blåheten.

Växtplats, plantering och skötsel

Blågran vill ha ljus och utvecklar sin bästa färg i full sol. Enligt artbeskrivningen trivs den i något bättre och mer näringsrik jord än vår vanliga gran och tall, gärna med ett högre pH-värde, och en frisk till lite torrare lerjord fungerar väl. Undvik ytlägen där vatten blir stående, eftersom en väldränerad växtplats är viktig.

Trädet har ett djupare rotsystem än många andra barrträd och klarar därför både värme och torka bättre än rödgranen när det väl har etablerat sig. De första åren efter plantering behöver blågranen ändå jämn tillgång på vatten för att rota sig ordentligt. Ge den gott om plats från början, för kronan blir bred med åren och trädet mår bäst om det får behålla sina nedre grenar. Någon formklippning behövs normalt inte, den regelbundna formen kommer av sig själv.

Härdighet i svensk trädgård

Blågran är ett tåligt träd och passar i stora delar av Sverige. Den anges klara odlingszon 1 till 5, vilket täcker det mesta av landet utom de kärvaste fjäll- och inlandslägena. Kombinationen av bra härdighet, torktålighet och den blå färgen är en stor del av förklaringen till att trädet blivit så vanligt i svenska trädgårdar och parker.

Blågran, rödgran och serbgran

Det är lätt att blanda ihop granarna, men skillnaderna är tydliga när man vet vad man ska titta efter. Rödgran (Picea abies) är den vanliga svenska skogsgranen som de flesta menar när de bara säger gran. Den är grön, snabbväxande och har mjukare barr och långa hängande kottar. Blågran är i jämförelse långsammare, blågrå till färgen och har betydligt styvare och vassare barr.

Serbgran (Picea omorika) skiljer sig framför allt i formen. Den är smal och pelarlik med en slank krona, vilket gör den lämplig där utrymmet är begränsat, och barren har ljusa band på undersidan. Där rödgran är ett brett skogsträd och blågran ett prydligt, blått soliträr, är serbgranen alltså det smala alternativet. En jämförelse mellan de vanligaste granarna hittar du i vår guide till gransorter i Sverige.

Hero-bild överst: Foto: bossco, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons.

Se även: rödgran och serbgran samt översikten gransorter i Sverige.