Grankotten är ett av skogens mest bekanta objekt, men få tänker på att den är granens hela fortplantningsapparat. I kotten mognar de frön som ska bli nästa generation träd. Här går vi igenom hur granen förökar sig, hur kottarna utvecklas från små röda knoppar till hängande bruna kottar, och varför granen bara vissa år fyller skogen med kottar. Det är dessa år som kallas granår.
- Granen är sambyggare, det vill säga han- och honblommor sitter på samma träd.
- De mogna honkottarna hänger nedåt och blir ofta 10 till 15 centimeter långa, de längsta hos någon gran.
- Pollineringen sköts helt av vinden i maj, utan hjälp av insekter.
- Fröna har en tunn vinge och sprids av vinden när kottefjällen torkar och öppnar sig.
- Ett granår är ett år med ovanligt riklig kottsättning, och de återkommer med flera års mellanrum.
- Granen börjar sätta kottar först i 30 till 40 års ålder.
En gran, både han och hon
Granen (Picea abies) är enkönad men sambyggare, vilket betyder att varje träd bär både hanblommor och honblommor. Enligt Wikipedias artikel om gran sitter de på samma individ men på olika delar av trädet. Hanblommorna är små, gulröda samlingar som sitter längre in på fjolårsskotten och släpper stora mängder gult pollen. Honblommorna sitter längst ut på de översta grenarna och är i sitt tidiga skede upprätta och ofta purpurröda. Det är honblomman som efter pollinering blir den kotte vi känner igen. Vill du läsa mer om trädets uppbyggnad och livscykel finns en samlad genomgång under granens biologi.
Från röd knopp till hängande kotte
På våren skjuter de unga honkottarna upp som små, upprätta kottar i rött eller grönt. De är då bara några centimeter långa och pekar rakt upp mot himlen. Efter pollineringen börjar de växa till, böjer sig nedåt och hänger så småningom med spetsen mot marken. Under sommaren mognar de och skiftar färg från grönt eller rött till ljust brunt. Enligt den engelskspråkiga artikeln om Picea abies mognar kotten till brun färg ungefär fem till sju månader efter pollinering, och de fullvuxna kottarna blir 9 till 17 centimeter långa, vilket är de längsta hos något granträd. Rödgranens kottar landar oftast på 10 till 15 centimeter.
Den mogna kotten är uppbyggd av spiralställda kottefjäll som sitter på en central spole. Innanför varje fjäll ligger fröna skyddade tills kotten torkar. Formen och storleken på kotten är ett av kännetecknen som skiljer granen från andra barrträd. En jämförelse mellan olika arter och sorter finns under gransorter i Sverige.
Vinden gör hela jobbet
Granen är helt beroende av vinden, både för pollinering och för fröspridning. När hanblommorna öppnar sig i maj frigörs enorma mängder pollen som yr som gula moln genom skogen. En del av pollenet fastnar på honblommornas fjäll, och befruktningen är igång. Inga insekter behövs, vilket är typiskt för barrträd. Just därför producerar granen så mycket pollen, eftersom slumpen och vinden måste göra det som en insekt annars kan sköta hos andra växter.
När kottarna är mogna på hösten sitter fröna kvar tills fjällen torkar. I torrt och soligt väder böjer sig kottefjällen utåt och glipar, och fröna kan falla ut. Varje frö är litet, bara några millimeter, och bär en tunn, ljusbrun vinge som enligt artpresentationen är omkring 15 millimeter lång. Vingen får fröet att rotera som en propeller när det faller, så att det seglar en bit bort från moderträdet innan det når marken. På så sätt sprids fröna över ett större område, ofta först under den vår som följer på mognaden.
Granår: när skogen fylls av kottar
Granen sätter inte lika mycket kottar varje år. Vissa år hänger grenarna fulla, andra år hittar man knappt en enda kotte. Ett år med mycket riklig kottsättning kallas granår, och sådana år återkommer med flera års mellanrum. Fenomenet finns hos många vindpollinerade träd och kallas på engelska masting. Enligt översikten över masting handlar det om att en hel population av träd synkroniserar sin fröproduktion och växlar mellan magra år och rika år, styrt bland annat av vädret.
För granen anses en varm och solig sommar året innan gynna anläggningen av blomknoppar, vilket ger ett kraftigt granår säsongen därpå. Växlingen mellan magra och rika år har en tydlig ekologisk funktion. Genom att spara på fröna under flera år och sedan släppa dem i enorm mängd ett granår mättar granen sina fröätare. Under mellanåren hålls stammarna av korsnäbbar, ekorrar, sorkar och andra gnagare nere av födobrist, och när granåret väl kommer finns det så mycket frö att djuren omöjligt kan äta upp allt. En del frön klarar sig därför och kan gro. Detta kallas predatormättnad och beskrivs i samma genomgång av masting. Ett granår märks tydligt i skogen, både på de fullhängande granarna och på de tillfälligt talrika korsnäbbarna.
Naturlig föryngring, plantering och fröplantager
I naturen förnyar sig granskogen genom självföryngring, det vill säga att frön från de gamla träden gror och blir nya plantor. Skogskunskap, som drivs av forskningsinstitutet Skogforsk, definierar självföryngring som föryngring enligt naturens gång, via frön från den gamla skogens träd. Metoden fungerar bäst på lättföryngrad mark och kan ge täta bestånd, men resultatet är svårare att styra och blir helt beroende av att ett bra fröår infaller.
I skogsbruket är plantering i stället det vanligaste sättet att föryngra gran, eftersom det ger en jämnare och säkrare start. En stor del av plantorna odlas från förädlat frö som skördas i särskilda fröplantager. Enligt Skogskunskap är frö från fröplantager tyngre, gror snabbare och ger en bättre plantetablering än frö som samlats i vanliga bestånd. Fröplantagerna gör också att skogsbruket inte behöver vara lika beroende av när naturens granår råkar infalla.
Så samlar och gror du grankottar hemma
Att dra upp en gran från frö är fullt möjligt även i liten skala. Samla mogna, ännu slutna kottar på senhösten eller vintern, gärna ett år då granarna bär rikligt. Lägg kottarna torrt och varmt inomhus, till exempel på ett galler eller i en papperspåse. När de torkar öppnar sig fjällen av sig själva och de bevingade fröna trillar ut, en process som inom skogsbruket kallas att klänga fröet. Skogskunskap påpekar att temperaturen inte bör överstiga 40 grader, eftersom fröna annars kan ta skada.
Skilj fröna från vingarna genom att gnida dem försiktigt mellan fingrarna. Så dem grunt i fuktig såjord och håll dem ljust och svalt. Grankottens frö gror villigt, och med lite tålamod har du snart små granplantor med sina första barr. Tänk på att en frösådd gran växer långsamt de första åren, precis som i naturen, där det tar många år innan en groddplanta blir ett träd som i sin tur kan bära egna kottar.